Den senaste veckan har det inte hänt speciellt mycket på spannmålsmarknaden i EU. I alla fall inte prismässigt.
Fodervete är ju på något sätt motorn i systemet, eftersom det behövs och handlas hela tiden. Spanien blir t.ex. en bra jämförelsemarknad där fodervete kommande från Västeuropa och Östeuropa möts. Man kan ju alltid ta sig med båt från Östersjöländerna, från England och från Frankrike ner mot Spanien. Samtidigt kommer ju fodervetet billigt och lätt ut från Svartahavshamnarna och når Spanien via Medelhavet. På det sättet skapas en marknadsplats där man kan konstatera att t.ex. vete hamnar på max. 170 €/ton fraktat och klart på Spaniens sydvästra kust. Frågan uppstår sedan vilka länder som vill vara med och sälja på den prisnivån.

Östersjöländerna tycker att frakterna blir för dyra och försöker hellre sälja till andra områden. Fransmännen tycker att de har för bra kvalitet på sitt vete och avstår också. Slutligen återstår nog bara Svartahavsländerna som accepterar priset.

Om vi sedan fortsätter med exemplet med vetepriset 170 €/ton cif Spanien så konstaterar köparna att majs offereras ca 14 €/ton billigare och då vill de ju snarare pruta ner vetepriset än höja detsamma. Så där håller det på.

Tar man det stora foderområdet ”Oldenburg” i gränstrakterna mellan Nordvästra Tyskland och Nederländerna så pågår samma kamp med att sälja fodervete. Den som har den billigaste logistiken vinner. Just nu kommer det franska vetet fram till lägsta pris. Man tar sig lätt fram till kunderna via flodsystemen. På det sättet sätter fransmännen en prisnivå för det vete som eventuellt vi i Östersjöområdet skulle vilja exportera.

När det gäller kvarnarna och deras inköp av kvarnvete fungerar det på samma sätt. Vem tar sig billigast till en kvarn i t.ex. Rotterdam? Är det fransmännen eller svenskarna? Det beror ju på vilken prisnivå man vill starta på. Fransmännen har logistikfördelen. Dessutom har fransmännen i år i princip bara kvarnvete i sina silor och då hamnar ju deras foder- och kvarnvete på samma nivå. Det levereras alltså franskt vete med mellan 11-12 % protein till såväl foderfabriken som till kvarnar.

Vill vi och ni som odlare vara med och utmana fransoserna? Vi måste förr eller senare utmana våra konkurrentländer för att placera det svenska spannmålsöverskottet, men när vi gör det är det inte vi i Sverige som ensamma dikterar priserna. Det känns tyvärr heller inte som att någon foderfabrik eller kvarn sitter utan vara så här års. Undantaget är möjligen de riktigt höga proteinhalterna, eller i vissa regioner även de riktigt låga.

Den gamla sanningen att man bör ha sådan kvalitet som andra inte har, gäller fortfarande.

BM Agri erbjuder även denna säsong odlare runt Mälardalen att vara med i en exportpool på vete. Detta är ett bra sätt att fördela prisrisken över tiden samt att hela tiden vara i marknaden. Vi har den senaste veckan sålt en första exportbåt med kvarnvete med leverans i november. Denna last som skall till en kvarn har ett lågt krav på proteinhalt (min 11%) och kan därför passa alla som vill lätta sitt lager med några laster. Det pris som vi erbjuder är 1350 kr/ton fritt Västerås hamn samt en bonus på 10 kr/ton till de som anmäler kvantiteter i vår exportpool som kan fördelas över tiden till flera olika båtlaster. Båten i november är redan halvfylld varför odlare som vill vara med på denna båt uppmanas att höra av sig omgående på telefon eller till info@bmagri.se.

Maltkornet kan vi lättare hitta köpare till. Utländska mälterier och handlare kan i år inte riktigt förlita sig på att hitta rätt kvalitet på sin hemmaplan. Det gör att man gärna riktar blickarna mot Skandinavien. Vi har i internationell jämförelse lyckats få till en hyfsad kvalitet på maltkornet, även om inte allt har gått på räls. Som vi tidigare beskrivit så tillåts inte priserna bli hur höga som helst, för då uppstår en situation där kreativiteten går igång kring hur man i branschen kan ändra vissa kvalitetsgränser och därmed öka tillgången av ölråvara. Öl behöver ju inte alltid till 100 % bryggas av ett perfekt maltkorn som har just en perfekt kvalitet. Det kommer fram alternativ när ekonomin så kräver. Samtidigt så finns det många kontrakt i omlopp där handelshus har sålt en viss sort med en viss kvalitet och då måste de upp till bevis. Det har inneburit att i Frankrike, där man lyckats överlag bra med kvaliteten, så har man haft vissa svårigheter att klara 11,5 % protein på Irina. Detta har medfört att just den sorten betalas högre än Planet som har en lägre proteinhalt.

Vi ser en möjlighet att bättra på våra maltkornsnoteringar med 2 öre/ kg denna vecka. Vi noterar nivån för leverans Q1 2018 för de traditionella sorterna Propino, Quench och Irina till: Sydsvensk hamn 1740, Mellansvensk hamn 1690, Fritt Halmstad 1790 kr/ton. Den för året nya sorten Planet måste tyvärr prissättas ca 3 öre lägre. Vi får se om det förhållandet behöver hålla i sig, men ännu så länge gäller att en ny sort oftast betalas något
sämre. Senare leverans i Q2 får naturligtvis ännu mer betalt. Priserna kan naturligtvis komma att förändras om marknadsutvecklingen så kräver.

Vi har i år en hög maltkornspremie gentemot foderkornet. Det bästa av allt är att det även smittar av sig på den kommande skörden 2018/19. Nästa års skörd är ju ett nytt oskrivet blad. Det kommer nog att bli mycket maltkorn sått i Sverige inför nästa skörd, inte minst eftersom att höstgrödorna inte kunnat sås obehindrat. Om det blir en stor skörd och vädret är med Europas maltkornsregioner, då har vi inte kvar dagens höga nivåer på den kommande skörden. Varför inte ta tillfället i akt och fixera en del av 2018 års maltkornsskörd? För Q1 2019 noterar vi nästan lika höga priser som för i år. Priserna ligger bara 3 öre/kg lägre.
Sydsvensk hamn 1710, Mellansvensk hamn 1660, Fritt Halmstad 1760 kr/ton. Planet måste tillsvidare prissätta ca 3 öre lägre än Propino, Quench och Irina.

Vill du få denna information direkt i din mailbox, klicka och fyll i länken nedan.